Tankens vandringar, medvetna val och hur (o)lika vi är

Till alla TL;DR: det här är en historia om något som egentligen är något annat. Om du inte har tid eller möjlighet att läsa historien ut kan du sluta nu.

Det är fascinerande hur tankar kan gå ibland. Det som började med ett litet blogginlägg som låg och skavde bland tankarna slutade sig vara något helt annat. Där jag trodde att det handlade om att jag bara inte höll med blogginlägget helt och hållet fanns någon helt annan fundering i grunden. Mitt inlägg handlar mer om processen att ta in, börja analysera och komma fram till något än kanske själva ursprungfrågan. Jag började först skriva en kommentar till det blogginlägget men slog ganska snabbt i taket för de 500 tecken som tilläts i kommentarsfältet. I mitt försök att koka ned mina tankar till 500 tecken insåg jag att det låg något annat till grund för mitt försök till svar. I det här fallet var teckengränsen något positivt, för den fick mig att fundera en extra gång.

Nu tillhör saken att jag vet att jag är den typ person som bäst får grubbla på saker och analysera dem i lugn och ro. Jag beundrar de som kan se saker med total klarhet från första stund och uttrycka det koncist, det är en förmåga. Samtidigt försöker jag se saker ur mer än ett perspektiv vilket gärna behöver tid. Jag tror inte att saker alltid är svart-vita eller att mitt synsätt är det rätta. Tvärtom finns det en stor palett med nyanser av färger runtomkring. Även om vi försöker förenkla vår tillvaro genom att ta bort alla färger i en diskussion och få färre dimensioner i en debatt, hamnar vi i en gråskala. Att försöka reducera den till svart och vitt ger i mitt tycke inte alltid ett önskvärt resultat. Vi riskerar att missa saker. Så jag tycker också att vi ska ge saker tid, om möjligt, till fundering.

Allt började med ett blogginlägg. Petra Månström driver bloggen MaratonbloggenSvenska Dagbladet. Trots att jag inte kan påstå att jag är nämnvärt intresserad av jogging är jag en regelbunden läsare. Ofta hittar jag intressanta och tänkvärda inlägg där, samt inblickar i en värld jag inte är delaktig i.

Men jag blev först lite besviken på onsdagens blogginlägg. Texten kändes lite väl vinklad och det kändes som att Petra var ute efter något men lyckades inte slå spiken på huvudet. Istället tyckte jag inlägget fick en känsla av oförrätt över sig, något som genererade ett stort gensvar i kommentarsfältet. Hon skrev om bilder på tränande män och kvinnor:

Ganska snabbt kan man konstatera att det finns en tydlig skillnad i attityd och stil mellan kvinnliga och manliga ”löparmodeller”.

Till denna text fanns två bilder, en på underkroppen av en kvinna, enbart i hotpants och benvärmare eller någon form av stödstrumpa över foten som springer i vattenbrynet. Den andra bilden på en man ifört långarmat och som ser väldigt fokuserad ut. Så långt stämmer text och bild överens.

Att det finns bilder som den på kvinnan ovan förnekar nog ingen. Det jag tror många, inklusive undertecknad initialt, reagerade på var att det framställdes som att det vore normen bland bilder i bildbanker.

Männen är målinriktade, fokuserade och har ofta bra löpteknik. Kvinnorna då? Tja, förutom en och annan kvinnlig elitlöpare med klanderfri stil hittar jag mest lite flamsiga bilder med tjejer i sport-bh och hotpants, som snarare poserar än utövar sin idrott. Och så här är det inte bara i en bildbank utan i flera. Ja, i stort sett alla jag har tittat i.

Några kommentarer visade på sökningar i bildbankerna, till exempel Colourbox som bilderna i blogginlägget kom från och Shutterstock, en av de större bildbyråerna på nätet. Jag tog mig även friheten att även söka i Corbis som är en av världens största bildbyråer. Varje sökning är på ”jogger man” respektive ”jogger woman”.

Byt gärna ut ”jogger” mot ”jogging” för att få andra, men liknande, bilder. Nu har jag inte tittat igenom alla bilder. Titta själv på de första sidorna med bilder för att få ett hum om hur fördelningen mellan olika typer av bilder är.

Petra har helt rätt i en sak, man behöver inte gå långt ner i sökningen för att hitta bilder hon pekar på. Att det mest är ”flamsiga bilder på tjejer i sport-bh och hotpants, som snarare poserar än utövar sin idrott” håller jag inte med om. Att de finns där – ja, att de är i majoritet – nej.

Att börja bena ut det

Men bortse från formuleringen om ”mest” bilder. Se bortanför det. Jag kan förstå att det finns de, inte minst kvinnor, som reagerar på att dessa bilder finns och används och undrar då hur skulle motsvarande bild för en man se ut?

Hur skulle en flamsig bild på män klädda i tajts/små short, snarare poserande än att utöva sin idrott se ut? Jag vet ärligt talat inte, kanske för att jag har sett så få sådana.

Varför ser vi så få, om några, av dessa bilder på män när vi pratar träning? Varför finns det betydligt fler av denna typ av bilder på just kvinnor? Jag tror det finns ett enkelt svar som börjar skrapa på ytan. Jag gör inte anspråk på att detta skulle vara hela sanningen.

Att bilder som dessa över huvud taget finns är för att det finns en marknad för dem.

Dessa bilder säljer uppenbarligen, annars skulle ingen ta dem. Det är inte bara för att det är många manliga fotografer, manliga bildbyråredaktörer, manliga redaktionschefer, manliga journalister, osv i hela kedjan från fotograferingstillfälle till publikation. Även slutkonsumenterna efterfrågar denna typ av bilder. Skulle de sluta göra det skulle kedjan falla sönder och sluta leverera dem. Vi kan argumentera att om kedjan bara tillhandahöll en form av bilder skulle slutkonsumenterna svälja dem, i sin rena okunskap. Men vi vet redan att så inte är fallet, det finns flera typer av bilder och alla typer av bilder används i media, i varierande utsträckning.

Jag försökte hitta en bild på en ”låtsasjoggande” man. Under min sökning på Shutterstock hittade jag denna bild på en man i åtsittande tajts och med bar överkropp högt upp i sökningen. Även den andas mer målinriktning än ”låtsasjogg” trots övriga attribut. Efter en kort stunds letande insåg jag att det var svårare att hitta denna typ av bilder på män än på kvinnor. Så ja, det finns uppenbarligen en viss skillnad i den totala återgivningen av män och kvinnor i bildmedia, dvs fördelningen mellan ”låtsasträningsbilder” och ”hårda träningsbilder” för män respektive kvinnor. Frågan är varför? Vem efterfrågar denna skillnad?

Vi kan diskutera hur stor fördelningen bland bilderna på kvinnor och det var nog där flera av de mer sansade kritikerna till blogginlägget landade, kring ordet ”mest”, men för mig är det inte så intressant egentligen. För mig är det mer intressant att fördelningen skiljer mellan könen och varför.

Min gissning är att det inte främst är till träningsmedia riktade till män som använder bilder på ”låtsastränande” kvinnor utan till tidningar som vänder sig till kvinnor. Och då inte i första hand rena träningstidningar, utan snarare livsstilsmagasin som vill visa på sköna sätt att träna på. Tidningar som rider på att vi har en ökande trend med träning och medvetenhet om god hälsa, men där läsaren inte nödvändigtvis är en som tränar särskilt aktivt. Kanske rent av läsare som ser träning som något onödigt ont och jobbigt. Då skulle denna typ av bilder passa in i sammanhanget. Någon får gärna rätta mig om jag har fel, jag är ingen storläsare av vare sig löpartidningar eller livstilsmagasin riktade till kvinnor. I sådant fall drivs efterfrågan delvis av läsarna av dessa tidningar.

Missförstå mig nu inte. Jag försöker inte få det här till någon form av ”kvinnor – skyll er själva”, för det tycker jag verkligen inte. Jag försöker bara förstå varför det är skillnader mellan bildbankerna på mansbilder och kvinnobilder och om det behöver vara det. Ingen kan förneka att vi har media som uttalat riktar sig till det ena eller det andra könet. Dessa media har väldigt olika bildspråk, även där råder ingen tvekan. Att marknadskrafterna till stor del gör det vi konsumenter efterfrågar är inte heller särskilt stor tvekan kring, men frågan är varför vi efterfrågar det?

Pudelns kärna

Det är nu vi kommer till det två kärnor jag egentligen cirklade runt utan att förstå det själv till en början. Våra medvetna val och hur (o)lika vi egentligen är.

De som förespråkar en ren marknadsekonomi säger ofta att ”marknaden har alltid rätt”. Samtidigt styrs vi som människor och konsumenter av mönster som präntats in i oss under lång tid. Så hur rätt är det då egentligen? Hur mycket styr dessa mönster oss, och är dessa mönster verkligen rätt? Vissa mönster följer vi utan att reflektera över dem. Ibland kanske vi borde reflektera mer och göra medvetna val. Det är så lätt att göra ett slentrianmässigt val och göra som vi alltid brukar. Ingen är perfekt och vi alla gör det, ofta av bekvämlighet. Om vi kan stanna upp lite då och då och fråga oss varför vi gör på ett visst sätt tror jag vi alla blir vinnare i långa loppet. Vi kanske gör precis samma val som vi hade gjort ändå, men nu vet vi förhoppningsvis lite mer om varför. Varför valde jag som fotograf att ta just en här bilden? Varför valde jag som bildredaktör/journalist just den här bilden för att illustrera en artikel? Varför tilltalas jag som läsare av just den här bilden?

Tyvärr är det ju så att vi tenderar att dras till saker som vi är bekväma med. Vi vill ha medhåll och bekräftelse i vår tro. Att utmana sig är jobbigt och besvärligt, vi måste kanske till och med måste försvara våra val inför andra.

Mitt försök att skriva om det här är mitt sätt att reflektera över mina egna omedvetna val och försöka medvetliggöra dem. Jag tror att det kan få mig att utvecklas som person.

Sen får vi inte glömma bort en sak, den individuella variationen. Vi kan inte säga att alla kvinnor är eller vill ha det på ett visst sätt, lika lite som vi kan uttala oss tvärsäkert om alla män. Att generalisera och kategoriera är nödvändiga verktyg för att kunna hålla resonemang på en lämplig nivå. Vi kan inte hantera alla individer i en grupp effektivt, på något sätt måste vi behandla grupper som helheter, på gott och ont. Men det finns en stor fara i att se gruppen som en homogen helhet och bortse från spridningen inom gruppen. Individerna tenderar att variera, ibland kraftigt, inom en grupp.

Det blir därför lätt att gå i fallgropar när man diskuterar om skillnader mellan grupper. Fokuserar vi bara på bilder män och kvinnor mellan, eller vad olika konsumentgrupper föredrar kan vi lätt missa att grupperna inte är homogena.

Jag vågar satsa pengar på att variationen inom gruppen kvinnor respektive män är större än skillnaden mellan genomsnitten på dessa två grupper var för sig.

Med andra ord, egentligen är vi mer lika de andra än oss själva.

Lämna en kommentar

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: