Månadsarkiv: april 2013

Tankens vandringar, medvetna val och hur (o)lika vi är

Till alla TL;DR: det här är en historia om något som egentligen är något annat. Om du inte har tid eller möjlighet att läsa historien ut kan du sluta nu.

Det är fascinerande hur tankar kan gå ibland. Det som började med ett litet blogginlägg som låg och skavde bland tankarna slutade sig vara något helt annat. Där jag trodde att det handlade om att jag bara inte höll med blogginlägget helt och hållet fanns någon helt annan fundering i grunden. Mitt inlägg handlar mer om processen att ta in, börja analysera och komma fram till något än kanske själva ursprungfrågan. Jag började först skriva en kommentar till det blogginlägget men slog ganska snabbt i taket för de 500 tecken som tilläts i kommentarsfältet. I mitt försök att koka ned mina tankar till 500 tecken insåg jag att det låg något annat till grund för mitt försök till svar. I det här fallet var teckengränsen något positivt, för den fick mig att fundera en extra gång.

Nu tillhör saken att jag vet att jag är den typ person som bäst får grubbla på saker och analysera dem i lugn och ro. Jag beundrar de som kan se saker med total klarhet från första stund och uttrycka det koncist, det är en förmåga. Samtidigt försöker jag se saker ur mer än ett perspektiv vilket gärna behöver tid. Jag tror inte att saker alltid är svart-vita eller att mitt synsätt är det rätta. Tvärtom finns det en stor palett med nyanser av färger runtomkring. Även om vi försöker förenkla vår tillvaro genom att ta bort alla färger i en diskussion och få färre dimensioner i en debatt, hamnar vi i en gråskala. Att försöka reducera den till svart och vitt ger i mitt tycke inte alltid ett önskvärt resultat. Vi riskerar att missa saker. Så jag tycker också att vi ska ge saker tid, om möjligt, till fundering.

Allt började med ett blogginlägg. Petra Månström driver bloggen MaratonbloggenSvenska Dagbladet. Trots att jag inte kan påstå att jag är nämnvärt intresserad av jogging är jag en regelbunden läsare. Ofta hittar jag intressanta och tänkvärda inlägg där, samt inblickar i en värld jag inte är delaktig i.

Men jag blev först lite besviken på onsdagens blogginlägg. Texten kändes lite väl vinklad och det kändes som att Petra var ute efter något men lyckades inte slå spiken på huvudet. Istället tyckte jag inlägget fick en känsla av oförrätt över sig, något som genererade ett stort gensvar i kommentarsfältet. Hon skrev om bilder på tränande män och kvinnor:

Ganska snabbt kan man konstatera att det finns en tydlig skillnad i attityd och stil mellan kvinnliga och manliga ”löparmodeller”.

Till denna text fanns två bilder, en på underkroppen av en kvinna, enbart i hotpants och benvärmare eller någon form av stödstrumpa över foten som springer i vattenbrynet. Den andra bilden på en man ifört långarmat och som ser väldigt fokuserad ut. Så långt stämmer text och bild överens.

Att det finns bilder som den på kvinnan ovan förnekar nog ingen. Det jag tror många, inklusive undertecknad initialt, reagerade på var att det framställdes som att det vore normen bland bilder i bildbanker.

Männen är målinriktade, fokuserade och har ofta bra löpteknik. Kvinnorna då? Tja, förutom en och annan kvinnlig elitlöpare med klanderfri stil hittar jag mest lite flamsiga bilder med tjejer i sport-bh och hotpants, som snarare poserar än utövar sin idrott. Och så här är det inte bara i en bildbank utan i flera. Ja, i stort sett alla jag har tittat i.

Några kommentarer visade på sökningar i bildbankerna, till exempel Colourbox som bilderna i blogginlägget kom från och Shutterstock, en av de större bildbyråerna på nätet. Jag tog mig även friheten att även söka i Corbis som är en av världens största bildbyråer. Varje sökning är på ”jogger man” respektive ”jogger woman”.

Byt gärna ut ”jogger” mot ”jogging” för att få andra, men liknande, bilder. Nu har jag inte tittat igenom alla bilder. Titta själv på de första sidorna med bilder för att få ett hum om hur fördelningen mellan olika typer av bilder är.

Petra har helt rätt i en sak, man behöver inte gå långt ner i sökningen för att hitta bilder hon pekar på. Att det mest är ”flamsiga bilder på tjejer i sport-bh och hotpants, som snarare poserar än utövar sin idrott” håller jag inte med om. Att de finns där – ja, att de är i majoritet – nej.

Att börja bena ut det

Men bortse från formuleringen om ”mest” bilder. Se bortanför det. Jag kan förstå att det finns de, inte minst kvinnor, som reagerar på att dessa bilder finns och används och undrar då hur skulle motsvarande bild för en man se ut?

Hur skulle en flamsig bild på män klädda i tajts/små short, snarare poserande än att utöva sin idrott se ut? Jag vet ärligt talat inte, kanske för att jag har sett så få sådana.

Varför ser vi så få, om några, av dessa bilder på män när vi pratar träning? Varför finns det betydligt fler av denna typ av bilder på just kvinnor? Jag tror det finns ett enkelt svar som börjar skrapa på ytan. Jag gör inte anspråk på att detta skulle vara hela sanningen.

Att bilder som dessa över huvud taget finns är för att det finns en marknad för dem.

Dessa bilder säljer uppenbarligen, annars skulle ingen ta dem. Det är inte bara för att det är många manliga fotografer, manliga bildbyråredaktörer, manliga redaktionschefer, manliga journalister, osv i hela kedjan från fotograferingstillfälle till publikation. Även slutkonsumenterna efterfrågar denna typ av bilder. Skulle de sluta göra det skulle kedjan falla sönder och sluta leverera dem. Vi kan argumentera att om kedjan bara tillhandahöll en form av bilder skulle slutkonsumenterna svälja dem, i sin rena okunskap. Men vi vet redan att så inte är fallet, det finns flera typer av bilder och alla typer av bilder används i media, i varierande utsträckning.

Jag försökte hitta en bild på en ”låtsasjoggande” man. Under min sökning på Shutterstock hittade jag denna bild på en man i åtsittande tajts och med bar överkropp högt upp i sökningen. Även den andas mer målinriktning än ”låtsasjogg” trots övriga attribut. Efter en kort stunds letande insåg jag att det var svårare att hitta denna typ av bilder på män än på kvinnor. Så ja, det finns uppenbarligen en viss skillnad i den totala återgivningen av män och kvinnor i bildmedia, dvs fördelningen mellan ”låtsasträningsbilder” och ”hårda träningsbilder” för män respektive kvinnor. Frågan är varför? Vem efterfrågar denna skillnad?

Vi kan diskutera hur stor fördelningen bland bilderna på kvinnor och det var nog där flera av de mer sansade kritikerna till blogginlägget landade, kring ordet ”mest”, men för mig är det inte så intressant egentligen. För mig är det mer intressant att fördelningen skiljer mellan könen och varför.

Min gissning är att det inte främst är till träningsmedia riktade till män som använder bilder på ”låtsastränande” kvinnor utan till tidningar som vänder sig till kvinnor. Och då inte i första hand rena träningstidningar, utan snarare livsstilsmagasin som vill visa på sköna sätt att träna på. Tidningar som rider på att vi har en ökande trend med träning och medvetenhet om god hälsa, men där läsaren inte nödvändigtvis är en som tränar särskilt aktivt. Kanske rent av läsare som ser träning som något onödigt ont och jobbigt. Då skulle denna typ av bilder passa in i sammanhanget. Någon får gärna rätta mig om jag har fel, jag är ingen storläsare av vare sig löpartidningar eller livstilsmagasin riktade till kvinnor. I sådant fall drivs efterfrågan delvis av läsarna av dessa tidningar.

Missförstå mig nu inte. Jag försöker inte få det här till någon form av ”kvinnor – skyll er själva”, för det tycker jag verkligen inte. Jag försöker bara förstå varför det är skillnader mellan bildbankerna på mansbilder och kvinnobilder och om det behöver vara det. Ingen kan förneka att vi har media som uttalat riktar sig till det ena eller det andra könet. Dessa media har väldigt olika bildspråk, även där råder ingen tvekan. Att marknadskrafterna till stor del gör det vi konsumenter efterfrågar är inte heller särskilt stor tvekan kring, men frågan är varför vi efterfrågar det?

Pudelns kärna

Det är nu vi kommer till det två kärnor jag egentligen cirklade runt utan att förstå det själv till en början. Våra medvetna val och hur (o)lika vi egentligen är.

De som förespråkar en ren marknadsekonomi säger ofta att ”marknaden har alltid rätt”. Samtidigt styrs vi som människor och konsumenter av mönster som präntats in i oss under lång tid. Så hur rätt är det då egentligen? Hur mycket styr dessa mönster oss, och är dessa mönster verkligen rätt? Vissa mönster följer vi utan att reflektera över dem. Ibland kanske vi borde reflektera mer och göra medvetna val. Det är så lätt att göra ett slentrianmässigt val och göra som vi alltid brukar. Ingen är perfekt och vi alla gör det, ofta av bekvämlighet. Om vi kan stanna upp lite då och då och fråga oss varför vi gör på ett visst sätt tror jag vi alla blir vinnare i långa loppet. Vi kanske gör precis samma val som vi hade gjort ändå, men nu vet vi förhoppningsvis lite mer om varför. Varför valde jag som fotograf att ta just en här bilden? Varför valde jag som bildredaktör/journalist just den här bilden för att illustrera en artikel? Varför tilltalas jag som läsare av just den här bilden?

Tyvärr är det ju så att vi tenderar att dras till saker som vi är bekväma med. Vi vill ha medhåll och bekräftelse i vår tro. Att utmana sig är jobbigt och besvärligt, vi måste kanske till och med måste försvara våra val inför andra.

Mitt försök att skriva om det här är mitt sätt att reflektera över mina egna omedvetna val och försöka medvetliggöra dem. Jag tror att det kan få mig att utvecklas som person.

Sen får vi inte glömma bort en sak, den individuella variationen. Vi kan inte säga att alla kvinnor är eller vill ha det på ett visst sätt, lika lite som vi kan uttala oss tvärsäkert om alla män. Att generalisera och kategoriera är nödvändiga verktyg för att kunna hålla resonemang på en lämplig nivå. Vi kan inte hantera alla individer i en grupp effektivt, på något sätt måste vi behandla grupper som helheter, på gott och ont. Men det finns en stor fara i att se gruppen som en homogen helhet och bortse från spridningen inom gruppen. Individerna tenderar att variera, ibland kraftigt, inom en grupp.

Det blir därför lätt att gå i fallgropar när man diskuterar om skillnader mellan grupper. Fokuserar vi bara på bilder män och kvinnor mellan, eller vad olika konsumentgrupper föredrar kan vi lätt missa att grupperna inte är homogena.

Jag vågar satsa pengar på att variationen inom gruppen kvinnor respektive män är större än skillnaden mellan genomsnitten på dessa två grupper var för sig.

Med andra ord, egentligen är vi mer lika de andra än oss själva.

Annonser

Just staying ”it isn’t” doesn’t help

Yesterday we had one director of a major game company make inflammatory replies to peoples concerns, mocking them. Today it seems that an executive of another major game company wants steal the limelight from them on the stage of questionable online behaviour.

If you are into gaming there should be no news to you that Electronic Arts latest version of SimCity didn’t get the warm welcome most would expect from such an old and loved franchise. Again it was the ”always on” part that riled users. If you had no interest in playing online, why the need to have your computer online to be able to even play? Later on the always-on requirement was shown to be not entirely true.

Most people consider this to be some kind of DRM since it forces you to authenticate against official servers to be able to play. Now Peter Moore, EA’s chief operating officer, speaks up and writes:

Many continue to claim the Always-On function in SimCity is a DRM scheme. It’s not. People still want to argue about it. We can’t be any clearer—it’s not. Period.

Then tell us Mr Moore, what is it? We don’t want to know what it isn’t. I can tell you infinitely many things it isn’t. It isn’t a chicken sandwitch. It isn’t a stroll on a sunny beach. It isn’t helping legitimate users having unreliable internet connections. So what is it?

Just saying, ”it isn’t” doesn’t help. If you want to gain sympathy and recover lost fans, make sure your products and services are ideally better for those that pay for them than those that pirate them, but at least not worse! Otherwise you just stiff paying customers, that is not the way to maintain a faithful customer base.

If you have a part of the game that requires absolutely no interaction from another part, why should there be a requirement for internet connectivity? Tell us what the always-on function adds to the gaming experience. Then back your words with action. Show us that we want to be online, that this extra gaming experience is worth more than the offline experience. I assure you that gamers will then not mind the always-on requirement. I have played more than one game where online experience is much more fun than the same game with local bots. I don’t play these games in single player mode any more.

If it is a dedicated online game (MMO, a shooter like MAG, etc) we expect the online component and we buy the game for it. If SimCity had been marketed as SimCity Online – the new MMO version of the old franchise, we probably wouldn’t have seen half the uproar EA faces now. Perhaps people would even loved it and started praising it for using online to boost a already good experience. Who knows?

But coming out afterwards and lashing out at a internet poll this way? A great way to alienate your customers.

If you treat paying customers like little children who don’t know what is best for them, you will see the money trickle away slowly sooner or later. No one wants to be patted on the head.

Again, I am appalled by companies lack of media training within their management. Personally I don’t have any media training other than breezing through a little booklet (sorry, swedish only) I found in a recycling bin, and I seem to have grasped more from those few seconds than these guys have.

Automated grading systems, are we there yet?

Today I came across this article (courtesy of Slashdot). I know we are getting better and better at letting computers do work for us, and one day we might have true artificial intelligence. But even though I am not actively keeping up to date on the latest research in this field, I highly doubt that we are at a place where we can leave the grading of papers to the computer.

I was an assistant teacher at my university roughly a decade ago, and I know how hard it is to grade exams. And I only graded CS exams where the problems were short programs written in a very well defined and unambigous language. Even for people this is a hard problem. Just grading can be simplified, but being fair and consistent in grading, very hard. One might object and say that a human grader is prone to subjective grading and a computer would be more objective.

Still, a computer is not better than the programmers programming it. It can learn, but only within the constraints set up by the original programming. If it cannot perceive things outside of a box, due to programming, how can it use that and add that to it’s knowledge?

I remember when I was a student in the course which I one year later taught in. In one homework assignment I had a moment of genius and solved the homework in a non-standard way. The grader didn’t like my solution, even though I clearly got the correct answer and without it being any less efficient or hard to understand. Luckily for me, my teacher which the grader answered to didn’t agree and gave me a much better grade on that homework.

I think it is great that some grading work can be done, but relying on a computer to grade the homework has a big drawback. I think it is neat that we can offload some work and the student can get a quicker feedback, but learning is not only something that the student does from the teacher. A good teacher exists in a feedback loop with the students. While grading the students essays, the teacher learns what the students’ didn’t grasp and where to put the effort. Perhaps a grading system can tell the teacher what areas students need to focus on, but I doubt that it works as well as if the teacher graded the exams himself/herself. Second hand information is rarely as good as first hand.

If you, as a teacher, teaches to many students that you cannot keep up and keep track of their progress, you should seriously consider holding fewer classes and lowering your work load. Being a good teacher means that you are in contact with your students, not that you try to disassociate yourself from them.

The day computers can grade exams reliably for us, it can also write exams for us. Then humanity is in for a bleak future, we are then becoming more and more obsolete.

How to be an insensitive clod

This story has two parts, one technical gaming related, and one social. I’ll start with the second one first, since that is what attracted my attention in the first place.

Apparently, rumors have been circulating (ArsTechnica, TheSixthAxis) that the next generation gaming console from Microsoft, popularly called Xbox 720, needs constant internet connection to be able to play and validate games. Not surprisingly this made more than a few gamers raise their voice.

Then Adam Orth, creative director at Microsoft Studios, wrote on his personal Twitter account:

Sorry, I don’t get the drama around having an ”always on” console. Every device now is ”always on.” That’s the world we live in. #dealwithit

Later on his twitter feed was made private, but not before people could make screengrabs.

Making assumptions that everyone out there is the same as you, does the same as you, has the same as you and likes the same as you is rather insensitive. Replying to people with ”Deal with it” just shows how little you can empathize with other people and understand their situation.

This didn’t make the situation any better and ignited another discussion drawing more attention to the rumors. Making the feed private instead of making an apology is in my opinion even worse. If you are not a spokesperson for your company, it might be a good idea not to reply to rumors with inflammatory comments.

This will not blow up in Microsofts face, but I think they should consider sending Mr Orth to media training, and perhaps some empathy class or two to brush up on his people skills. Even a creative director needs to be able to empathize with people around him.

The technical problem lies at the heart of this. Personally I don’t care if this rumor is true or not. I am not a potential buyer of the Xbox 720 at the moment, and this has only made myself even more sure of that fact. But I know of a lot of people that are interested and can see why they are concerned.

Personally, I am lucky to have a low latency high speed ethernet connection to my apartment. When they installed the jack they simultaneously prepared for fiber access, if needed in the future. They haven’t put a fiber in the channel since there is no demand right now, but in the future they can install it with very little cost.

But this is not to brag, I consider myself to belong to the privileged ones. My internet connection at home beats the one I have at work. Still I know that this is not the norm, not even in Sweden where broad penetration is among the best in the world. None of my Swedish friends has this good internet access. And among my foreign friends, it is something entirely else.

One third of those I met online have flaky internet connections that kicks them off the net every now and then. Having a copy protection scheme that requires you to be online all the time is a PITA if your only option is one of these substandard internet connections.

When I got my first gaming console it was to be able to play with friends sitting in the same room as me, it was for social gaming. Even after getting into online multiplayer I still like the couch-multiplayer variant. And most of my games are pure off-line single player experiences. So why should my console need to be online all the time? Peter Chapman has written an excellent piece over at TheSixthAxis questioning this. A user at Slashdot also had another great insight on why this is not desirable: I can still play my old PC games from 15-20 years ago because there never was a DRM server to be shut down. I don’t expect them to keep the servers for multiplayer online forever, but why should my single player games stop working just because the company don’t want to keep the DRM server online any more?

If the always online requirement is to enforce some kind of DRM, this is the wrong road to go down. I have such a hard time to understand why companies think obtrusive copy protection schemes are good. They are not! I have yet to be shown a copy protection scheme that has not been broken. And if it was hard to break, it was even harder on the legitimate users, needing to jump through hoops to use their legitimately bought product. The users of cracked versions of the same product often had a much better customer experience. There is just one thing to say about such behavior: WTF?

What did you think when you designed that devious scheme? When did you think it was a good thing to treat paying customers like dirt? I think that sooner or later there will be a huge backlash, and that will definitely blow up in the face of those trying to enforce these schemes.

Don’t get me wrong, I am all for creators to get paid for their work, and I am more than happy to fork over my cash for something good. Still, this is not the right way to do it. In the very short term perhaps, but not in the long run.

I have no doubt that we will have broadband pretty much every where in a future. But we are not there yet. Yes, you can hurry it up by making things that need it and then customers will increase demand. And if you don’t care about losing a customer or two right now, why not? It is entirely Microsofts decision, let them design their console. And let the customers choose if they will buy it. Sony and, to some extent, Nintendo are players in the same arena and the customers have some options at least.

But calling peoples opinions ”drama” and tell them to deal with it… Well, then you are an insensitive clod, sir! #dealwithit

 

Update: Microsoft released an official comment and something akin an apology yesterday, around the time I was typing up my post. Although it is hard to control what every employee writes, it shows how much you need to have a organization policy regarding comments in the media, especially among management since they might be seen as spokespeople for the organization. I think Microsoft did the right thing here and acknowledged those offended by the comments and they did it rather promptly. Remember that in these internet times, something can grow infinitely big in a very short time. It is hard to contain something when pretty much everyone can join in and spread their views.

As for what they should do with Mr Orth, well, that is another thing. I have told my position already. I saw people demanding they should fire him, I think people screw up and everyone should get a second chance. But he could use a lesson in how to act to potential customers.

Now I have read a more complete set of tweets sent between him and Manveer Heir and am rather horrified by what Adam Orth wrote. Everyone is entitled to his opinion, but they way he voiced it was not cool. I can only hope that the later tweets were intended as sarcasm, even though I rarely advocate the use of irony and sarcasm online as they tend to translate to written media very poorly. But that would be the topic of another post.